Kommentarer

Precis så. Planerat, inte stressat :D Ska hålla utkik under rean…

Mer om Ina:

Ina: Tack! Värmande att höra att du gillar hur jag skriver :) *gla…

Mer om Holmberg:

Oskar: Tack. Gillade du Civ så är jag nästan säker på att du komm…

Mer om Holmberg:

Det ska finnas nån serie också. Vet inte om det är fortsättning, p…

Mer om Fredrik:

Haha! Ni är så ÅSM! :D <3 <3 <3

Mer om Ina:

terraform
3
Terraform

Magrathea har fått konkurrens

”Magrathea vem?” kanske du tänker nu och då är du tydligen inte riktigt så nördig som jag tror att de flesta som läser här är.  För er andra kan jag istället förklara att konkurrensen jag refererar till är Terraform. Ett svenskutvecklat indie-pussel som jag bankat min numera ömma skalle emot de senaste veckorna.

Även om jag inte spelar det så ofta längre så är klassiskt schack ett spel som alltid har fascinerat mig. Reglerna är lätta men djupet enormt och det som utmärker riktigt skickliga schackspelare är förmågan att analysera långt fram i spelet.  När jag spelar Terraform så önskar jag att jag vore en riktigt skicklig schackspelare.

Spelplanen (planeten) ligger framför en i hexagonformat och det gäller att göra alla små hexagoner nöjda med vilken sorts natur de representerar. Hur det kommer sig att olika områden har faktiska önskemål förklaras inte riktigt och det spelar kanske inte heller någon roll. Det här är ett pusselspel och försöker inte utge sig för något mer.

För att forma planeten har man mängder av verktyg till hands. Det är dynamit, skottkärror, spadar, väder naturkatastrofer med mera och ännu mera. Det kan låta simpelt att 2 skogsplättar hellre vill vara öken eller att några stenområden hellre vill vara floder, men spelet innehåller mängder av olika typer av natur och det som gör själva utmaningen i det hela är att varje zons typ påverkar de intillliggande zonerna varje turn. För att inte tala om hur vädret påverkar… och naturkatastrofer…

Börjar det låta rörigt? Bra, för det är det också. Spelet gör iofs ett rätt bra jobb på att lära en varje nytt verktyg men det blir snabbt mycket att hålla reda på och redan i den första 1/4-delen av spelet så finns det banor som jag får spela om flera gånger.  När jag väl lyckas se hur en nivå bör hanteras och jag lyckas med utförandet så känner jag mig dock jäkligt smart igen.

Tyvärr märks det att produktionsvärdena har fått stå tillbaka jämfört med pusselmekaniken. Användargränssnittet påminner mig lite om äldre hemsidor och efter ett tag fick spotify kliva in och ta över jobbet som bakgrundsmusik. Det är lite tråkigt för den något trötta framställningen kommer säkert avskräcka en del från ett annars kompetent pusselspel.

Just när det gäller pusselspel tycker dock jag själv att presentationen är mindre viktig än utmaningen och Terraform utmanar på ett bra sätt. Det är svårt men jag kommer hela tiden vidare och det är kul att försöka se flera steg framåt hur ens ändringar kommer påverka banan.

Terraform har gett mig nyvunnen respekt för Slardibartfast och hans yrkeskår.

Spelkriget har fått en recensionkod av Terraform från Holgersson Entertainment. Spelet går att köpa för runt 45kr på tex Gamersgate och ett demo finns här.

 

 

 

 

IMG_1164
16
Inredning

Spelrummet – Renovering

Ni som följer med i kommentarerna här på bloggen eller för den delen följer mig och Fredrik på Twitter kanske vet vad Fredrik anser om mitt ljudsystem. Därför var det till helgen som var äntligen dags att ta tag i och göra om vardagsrummet.

Nu blev det inte enbart en ljudmakeover utan en total renovering av vardagsrummet. Låt oss först begrunda en före bild.

20120515-082621.jpg

Det finns många saker som är fel med den här bilden. Dels ljudet såklart men också den rätt tråkiga tv-bänken. Sladdar och gamla konsoler som står löst under bänken eller lådorna med spel gör intrycket allt annat än ”cleant”. Därför inleddes projektet med att införskaffa två stycken väggskåp från IKEA. Dessa kompletterades med högblanka dörrar. Högblankt är lite av temat under renoveringen som ni snart kommer upptäcka.

På lördagsmorgonen påbörjades monteringen av väggskåpen och snart satt de fint och rakt på väggen.

 

När detta var gjort påbörjades borrandet för bakhögtalarna men mitt upp i detta arbetet anlände den viktigaste delen i hela renoveringen, nämligen tv-bänken. Målet var hela tiden att hitta något högblankt men gärna med inslag av svart. När den på Stalands för alldeles för mycket pengar dels sved lite för mycket i plånboken och hade fem veckors leveranstid föll valet på denna pjäs.

När den nu var på plats och grovjobbet var gjort började det roliga, dra kablar och installera det hela. Till det hade jag min kära vän Fredrik som mer än gärna gör sådant. Det införskaffades kabellister och i runda slängar 32 meter kabel och sedan var det bara att köra igång!

Klockan hann bli så mycket som 23.45 innan allt var klart att provlyssnas och vilket ljud det var i Dynavoice högtalarna! För er som vill grotta ner i detaljer kring systemet finns hela paketet med specs här.

Tillsammans med extra saker som nya kuddar, en ny filt, byte av tavlor och annat så blev det helt klart först på söndagen. Om jag blev nöjd? Oerhört!


Inköpslista
Ljudsystem – 7000 kr
Väggskåp – 2000 kr
Tv-bänk – 5500 kr
Kablar, lister och verktyg – 1000 kr
Kuddar – 500 kr
Filt – 200 kr

Totalt: 16 200 kr
Slippa Fredriks tjat: Priceless

AdventRising
13
Trailerhype

Drömmen om Advent Rising

Uppföljare. Ofta får de utstå mycket spott och spe. Samtidigt så är det få saker vi ser fram emot så mycket till som en uppföljare till det där spelet med den speciella platsen i våra hjärtan. Ju längre tid sen spelet kom desto starkare blir vår längtan efter uppföljaren. Vi blir nostalgiska och vill återuppleva the glory days. Det här inlägget handlar om ett sådant spel. Nej, inte Prince of Persia (2008) eller Lost Odyssey, för här kommer plot twisten: Jag aldrig spelat spelet i fråga. Spelet jag vill ha en uppföljare till heter Advent Rising, och det här är min historia om ett fantastiskt, men dåligt xbox-spel från 2005. Som jag aldrig spelat.

Jag minns att jag innan spelet kom följde det upp till lansering, läsandes förhandstittar och bakom-material

Det var ganska nyligen min hunger efter spelet väcktes till liv, efter av en händelse stött på trailern. Men det var ingen ny hunger. Jag minns att jag innan spelet kom följde det upp till lansering, läsandes förhandstittar och bakom-material. Jag minns min besvikelse när recensionerna kom. Detta trots att det var under en period i mitt liv då jag inte spelade något nämnvärt.

För Advent Rising, av det jag sett, hade något magiskt. Det speciella magiska och storslagna som man bara finner i vissa scifi-världar. Sånt som får mig att älska spel som Mass Effect och Halo lite mer än att de bara är bra spel i övrigt. Eller gilla den tecknade filmen Titan A.E, trots att det egentligen inte är en särskilt bra film. Advent Rising hade det och oavsett övriga kvalitéer så är detta svårdefinierbara det nog för att rättfärdiga en uppföljare. Något som såklart aldrig kommer hända.

Utöver de framerateproblem, buggar och dålig försäljning spelet drogs med så hade Advent Rising något utöver det tidigare nämnda det som starkt påminner om det totalt trasiga slutet på min favoritserie, Mass Effect. Jag citerar en youtubekommentar:

”it ends with a sequel hook (which never came out), a ”final boss” that receives little-to-no explanation, the main character separated from his love interest, most named characters getting killed, an explosion, and alot of disappointed fans.”

Kanske handlar problemet med Advent Rising inte så mycket om spelet i sig utan mer om att lova för mycket. I trailern och i förhandssnacket utlovades en trilogi, och allt är så storslaget att jag nästan kryper ur skinnet. Bara en sådan sak som att spelet börjar, så vitt jag förstått, med att jorden utplånas! Vi lovas en trilogi, och löftet om att det ska vara så stort att det redan från början inte ryms i ett spel, utan kräver tre. Men när den första delen kommer och är full med buggar och dåligt bilduppdatering och ett abrupt slut med en cliffhanger så blir inte suget att lägga ut pengar stort nog bland spelare, och det som lovades blev bara en vacker dröm.

Att lova för mycket är farligt. Utvecklarna av Advent Rising lovade en episk historia och tre spel. Det blev bara ett, och det slutade abrupt i besvikelse. Men drömmen lever ändå kvar. Drömmen om vad som kunde varit. En dröm, som inte går att finna inkarnerad i spelet, utan bara i en fin trailer.

DAthestolenthrone2
10
More Lore

Dragon Age: The Stolen Throne

Jag har återigen fått uppleva Ferelden genom boken Dragon Age: The Stolen Throne. Man skulle kunna tro att detta är berättelsen om Kung Maric och hans trogna anhängares kamp för att ta tillbaka Ferelden och störta den tyrannkung Orlais placerat på tronen. Men även om detta är vad som händer i bakgrunden så är detta egentligen berättelsen om ett triangeldrama, lojalitet, förräderi, plikt och kärlek.

Detta känns troget BioWare

Historiskt utspelar sig händelserna trettio år innan Dragon Age: Origins och kompletterar väl den lore vi får genom spelet. Ferelden är under ockupation av det Orlaisiska Imperiet och rebelldrottningen har blivit lurad i en fälla och mördad. Fereldens folk är splittrade och förtryckta. Prince Maric är den man som måste samla och ena följare och köra ut den ockuperande makten. Men det är en osäker ung man och alla odds är emot honom.

Händelserna följer prince Maric som tillsammans med sin trolovade Rowan Guerrin och den fredslösa Loghain kämpar för att hålla sig ett steg före Orlais och stärka Fereldens rebellarme. Boken är full av action och berättelsen spännande, med några inslag som jag kan se utspelas i ett Dragon Age spel. De strider och bataljer som utspelas är inte direkt vassa och häftiga utan mer avbrott väl utplacerade för att hålla tempo. De stora slagfält, som vi som kan vår lore förväntar oss, skummas över och ignoreras.

Det är känslorna och relationerna som har den mest framträdande rollen

Däremot så är det känslorna, relationerna och den personliga utvecklingen som har den viktigaste och mest framträdande rollen. Detta känns troget BioWare. En historia som gör mig påmind om de klassiska engelska sagorna utspelar sig. Det finns olika sätt att älska en människa på och vi får känna på dem här. Kärleken som är lojal, kärleken som är passionerad och kärleken som är en plikt. Kärlek mellan partners, kärlek till en vän och kärlek till en ledare och land.

Det jag älskar mest med denna berättelse är hur Marics syn på sig själv och hur andras syn på honom presenteras. Maric är en väldigt osäker ung man men andra ser honom som otroligt karismatisk och kompetent. De följer honom inte enbart av lojalitet mot hans släkte utan även för att han inspirerar och leder. Författaren David Gaider har verkligen lyckats få mig att känna att vi får följa händelserna genom olika människors perspektiv och jag får en perfekt trovärdig upplevelse.

Detta är inte en bok för dig som vill bygga upp lite lore innan du tar tag i spelet. Det är en bok som komplement till de som älskar Dragon Age och världen och som vill ha mer lore. Det är en bok för Dragon Age fans, som är förlåtande läsare och som bara vill ha lite mer av allt de känner till och älskar. Som fristående novell så har boken många brister och det är långt ifrån ett mästerverk. Jag har precis haft en period då jag läst en hel del skräp och då blir denna bok i jämförelse riktigt tillfredställande. Jag har fått min Dragon Age-abstinens tillfälligt mättad.

massdefect_1280x800
2
Tävlingsresultat

Vinnare

Nu är det dags att presentera vinnarna i våra tävlingar. Vi vill tacka alla som varit med och tävlat det har varit jättekul. Vi vill också tacka EA och BioWare för priserna de sponsrat oss med.

Spelkrigets festvecka börjar!

Ni skulle dela med er av det bästa minnet ni har från det senaste året och vi har fått massor av fina bidrag. Vinnare är Oliver Lindberg med följande bidrag:

Det bästa minnet jag haft med er gäller faktiskt inte något på hemsidan, utan mitt bästa minne handlar om när jag träffade er (exklusive Frances *cry*) på Gamex och fick bild med den sötaste medlem (tyvärr Joakim, det var inte du)! Det tillsammans med otaliga konversationer över Twitter har format mina minnen och relation till Spelkriget. Tack för att jag fått lära känna er!

Grattis du har vunnit Battlefield 3 (PC), The Sims 3 (3DS), Portal 2 (Xbox 360), En bok (The art of Mass Effect 3), En serietidning (Mass Effect Invasion), En Crysis t-shirt storlek M.

Namnge vår bäbis!

I nästa tävling skulle ni komma på ett namn på en bebis om Spelkriget skulle få en sådan. Vissa namn förstår vi inte alls, andra namn är lite läskigt insiktsfulla i vilka personer som ligger bakom bloggen. Vi gillade INTE namnet PaSpFrHix bäst, men vi gillade förklaringen:

Erat barn skulle så såklart födas fram som en soffa (Fredrik),soffan skulle ha formerna av en vacker kvinna (Frances), soffans stomme skulle bestå av delar från tre st xbox360 och även några dildos (Joakim), tyget var från börjar trefärgat men har nu bytts om till svart skinn (Mattias).

Vinnare är alltså El_Kebabo. Grattis du har vunnit Shadow of the Damned, NBA JAM och Alice Madness Returns till PS3.

Bestäm ämne, vinn Xbox-prylar!

Nu skulle ni komma på ett ämne som någon eller alla av oss kulle skriva om. Några av ämnena kommer vi nog skriva om ändå, men vinnare blir SpeLinnea för förslaget:

Varför är rymden fortfarande så lockande för så många? Varför grundar sig fortfarande många spel på det temat?
SpelMalmer.

Grattis du har vunnit Dante’s Inferno, Dead Space 2 till Xbox 360 och The Art of Mass Effect 3 och Mass Effect Invasion.

Vinn PC-spel!

I denna tävling fick ni svara på ett gäng frågor om oss på Spelkriget och den med flest rätt svar blev utsedd till vinnare. Frågorna och de rätta svaren var:

  1. Som barn hade Fredrik inte bara LEGO utan spelade faktiskt redan då. Men vilken konsol?
    Rätt svar är: Sega Master System
  2. Jocke spenderade en hel sommar med Fallout New Vegas. I världen fann han en ny vän, vem?
    Rätt svar är: Boone
  3. Frances är så gammal att när hon var ung spelade hon detta spel på båten mellan Göteborg och England?
    Rätt svar är: PacMan
  4. Holmberg hade en egen blogg innan vi fick ynnesten att ha med honom i vårt gäng. Vad hette bloggen?
    Rätt svar är: Vill Vara Gamer (en blogg som faktiskt finns kvar ;-) )
  5. Finns det någon av skribenterna på spelkriget som inte spelat igenom Mass Effect-serien? Om någon, vem/vilka?
    Rätt svar är: Frances och Holmberg, noobsen har haft annat för sig (bra det för annars hade bloggen hetat Mass Effect bloggen).
  6. Jocke och Fredrik recenserade båda Metro 2033. Vem hyllade och vem sågade?
    Rätt svar är: Fredrik hyllade och Jocke sågade

Utslagsfråga: Hur många tänder har Jockes yngsta kille Lave hunnit få vid sex månaders ålder? Rätt svar: Sex tänder.

Grattis till Niklas Storm som fick dröpliga 2 rätt (WTF!). Du vinner Battlefield 3, The Godfather 2 och Need for Speed: The Run till PC.

Beach 2012 tävling

I denna tävling skulle ni skapa en bild av oss fyra på spelkriget. Vinnare är Niklas Sintorn med detta smarriga bidrag.

Grattis du har vunnit Active 2 – Personal trainer, The art of ME3, Mass Effect Invasion, Crysis tshirt och en Medal of Honor t-shirt.

Fifa’n alltså vilken tävling

Eftersom vi inte kom på något att tävla om tänkte vi att ni skulle hjälpa oss. Resultatet visade hur dålig fantasi folk har. Men vinnaren blir Waldemar Nyqvist som kom på:

Hitta på en egen trophy/achievment till ett spel, kan vara till vilket spel som helst. Skriv vad trophy:achievment:en heter och vad man måste göra för att få den
Exempel på rolig trophy; Medal of Honor Frontline
Platinum Trophy: What do you want, a medal?

Grattis du har vunnit FIFA 12 och FIFA MANAGER 12.

Tack för alla som har bidragit, det har varit ett fantastiskt år och vi har haft det riktigt roligt tillsammans med er alla. Från oss alla till er alla, ett riktigt trevligt år 2.
Gamer love!

/Frances, Fredrik, Holmberg och Jocke!

67201b1b37272998ab749fa4c5a72540
7
Elektronisk serietidning

Dragon Age: The Silent Grove

Varric vill ”presentera” Bianca för alla han möter, Isabela är syrlig, sexig och dödligt awesome, Alistair är grinig för att han är kung. Allt är i sin ordning, allt är normalt! Vilken tur att mina två favoritkaraktärer från Dragon Age 2, Isabela och Varric, får äran att äventyra tillsammans med fantastiska Alistair från Dragon Age: Origins. Jag har läst den elektroniska serietidningen Dragon Age: The Silen Grove som finns ute nu i sex nummer.

Jag får även höra några smaskiga detaljer om Isabelas tidigare liv tillsammans med hennes make.

Isabela och Varric var väl valda karaktärer till denna berättelse. Jag tycker deras personligheter passar väl ihop och balanserar upp Alistairs nuvarande deppiga och allvarliga sinnestillstånd. De ger även handlingen en liten tvist då man kan undra varför Alistair valt dem som följeslagare istället för några han borde stå närmare.

Handlingen följer Biowares egen kanon, vilket innebär att Alistair är kung över Ferelden. Tillsammans med Isabela och Varric reser han till Antiva City efter att ha fått ett tips som kan röja en stor dramatiskt hemlighet. Vi får bland annat uppleva en fritagning av en fånge från ett fängelse, fällor som hittas och röjs undan, en jättestor drake, en häxa, Antivian crows och självklart två rouges som konstant stylar och trashtalkar.

Under berättelsens gång slängs det små godbitar åt mitt håll. Jag blir speciellt glad över att få en helt ny synvinkel på Flemeth och vad hennes relation till hennes döttrar kan innebära. Jag får även höra några smaskiga detaljer om Isabelas tidigare liv tillsammans med hennes make. Något hon hittils bara gett små hintar om blir nu glasklart.

Jag tycker att det är fint tecknat och jag gillar stilen. Storyn går snabbt fram men den känns samtidigt ekande tom. Att jag upplever den som tom kanske beror på att serieformatet inte är något för mig? Det var länge sedan jag läste serier och jag har en slags personlighet som tycker om böcker med beskrivningar och utsmyckningar (som spel med mycket dialog och lore).

Men det är något med bilder. Jag älskar fanart och concept art och önskar att mina fantasyböcker skulle innehålla mer bilder. Stilen som Nick Thornborrow (bla inlednings fresco i DA2) och Ramil Sunga (concept och karaktärer från DA:O och DA2) gett oss i Dragon Age syns tydligt på omslaget. När det gäller innehållet så är jag ingen serieexpert men jag uppskattar Chad Hardins teckningar. Det är kanske lite varierat detaljerat, men det är känsla.

Det finns en sak som jag stör mig lite på när det gäller många serier och det är kroppställningarna och vinklarna tjejerna framställs i. Missförstå mig inte nu, jag älskar att beskåda något snyggt och sexigt, speciellt om hon heter Isabela. Men vissa poser är bara för mycket. Denna serie har varit befriad från de omöjliga ryggknäckar poserna men varje gång jag ser en klassisk ”tits and ass”-vinkel suckar jag lite. Tydligen är den ultimata ställningen för tjejer en pose då man ser rumpa och tutte samtidigt.

I Dragon Age: The Silent Grove är det alltså inte så himla farligt och helt orealistiskt, men jag kan ändå inte låta bli att tänka på de extrema poser som finns i många serier. Om du vill veta mer om vad det är jag refererar till så kan du läsa detta inlägg: This needs to stop…and let me tell you why! Jag vill även rekommendera en av mina absolut favorit tumblr: Boobs Don’t Work That Way för fler underbara exempel.

För mig har serien inneburit att jag fått fantisera att mina vänner lever vidare även utan mig. Finns de på riktigt? Jag kan rekommendera denna serie till dig som älskar Dragon Age och vill ha mer. Jag har fått mer och det var allt jag fantiserat om.

Berättelsen är skriven av David Gaider som är lead writer av Dragon Age Origins och Dragon Age 2 och Alexander Freed. Illustratör är Chad Hardin och färgläggare är Michael Aityeh. Omslaget har varit tecknade av: Anthony Palumbo, Nick Thornborrow och Ramil Sunga. För 7 kr numret ca 12 – 14 sidor tecknat totalsumma för sex avsnitt blir 42 kr. Du kan ladda ner den på Darkhorse eller via deras app för iOS eller Android.

fifa_12_screenshot_3
0
Tävling!

Fifa’n alltså vilken tävling

Nu har du chansen att lägga vantarna på årets sportspel enligt Dataspelsgalan 2012 Fifa 12 till PC! Men inte nog med det, eftersom du älskar fotboll behöver du även Fifa Manager 12 till PC. När du lirar dessa spel vill vi att du har på dig en fin Crysis t-shirt.

För att vinna dessa behöver du bara komma på en tävling. Japp du hörde rätt. DU ska komma på vad man kan tävla om. Hitta på ett roligt och spelrelaterat tävlingsförslag.

Vi kommer helt utan sans och reson välja det bidrag vi vill ska vinna. Det går inte att överklaga. Du har till imorgon den 3.e Maj kl 23:59 på dig att skicka ditt bidrag till spelkriget[at]gmail.com.

EA Active
2
Tävling

Beach 2012 tävling

Nu har våren anlänt till Sverige och väderångesten har satt sina klor i oss ordentligt. Om mindre än en månad ska vi läckra oss på stranden. Är du redo?

Om inte kan du passa på att tävla i vår tävling och vinna en Active 2 – Personal trainer för Playstation 3 där det ingår en pulsmätare och gummiband. Detta paket ser verkligen riktigt bra ut och kanske något för alla er som hakar på GetFitNerd-tåget. Du vinner även concept art albumet The art of ME3 och serietidningen Mass Effect Invasion. För att du ska ha något att svettas i och se cool ut så skickar vi med en Crysis tshirt och en Medal of Honor t-shirt.

Dagens tävling går ut på att skapa en bild av oss fyra på Spelkriget! Du kan använda vilka hjälpmedel du vill. Teckna på en servett, photoshoppa eller karva en träbit.

Vi kommer helt utan sans och reson välja det bidrag vi vill ska vinna. Det går inte att överklaga. Du har till imorgon den 3.e Maj kl 23:59 på dig att skicka ditt bidrag till spelkriget[at]gmail.com.

warlock
9
Warlock: Master of the Arcane

Civiliserande eldbollar

Jag funderade på att inleda det här inlägget med ”Man vet att man börjar bli gammal när man inte hinner med i RTS som Starcraft längre…”, men när jag tänkte efter så insåg jag att det, ända sen mina yngre år,  har varit med turordningsbaserade spel som  Heroes of Might & Magic, Civilization och Warlords som jag trivts bäst.

Warlords har ju dukat under sedan länge men Civilization-serien har hållt TBS-fanan högt trots att seriens egna utgivare inte ens klassar den som ”tidsenlig”. Själv hade jag nog snarare kallat serien tidlös men oavsett hur mycket tid man vill ge Civilisation så är det något som har saknats. Japp, ni gissade det, eldbollar. Där kommer Warlock: Master of the Arcane in i bilden.

Warlock:MotA har lånat mycket av det visuella och mekaniska helt ohämmat från Civ V med ursäkten att ”if it ain’t broken, don’t fix it”. Men under huven skiljer det sig då man i Warlock:MotA spelar en magiker som hela tiden kan blanda sig i strider med magi  och trollformler som man utvecklar under spelets gång i en alternativ variant av de klassiska teknikträden.   Det här ger en liten extra dimension till taktiken och vad man väljer att fokusera på.

I stora drag känner man dock igen sig väl i formatet. Man bygger städer, tränar soldater, utforskar den granna hexmönstrade fantasykartan och försöker ligga steget före sina motståndare. Det finns ingen kampanj i traditionell mening men spelet har flera olika vinstmål och lämnar en utrymme att välja strategi för att nå dit. Den där pirrande känslan när ens enheter avtäcker en ny del av kartan eller när en viktig byggnad blir klar i en stad är kanske inte ny men definitivt lika underhållande i Warlock:MotA.

En av de saker som intresserar mig mest med Warlock:MotA är att det gör ett tämligen lyckat försök att motverka ett av de största problemen med strategispel och speciellt civilizationklonerna. Det man kan kalla bulldozer-effekten. Man når helt enkelt en brytpunkt i spelet där man antingen ”kör fast” eller så har man blivit så pass mäktig att det inte längre finns något ordentligt motstånd utan man spenderar end-game med att, ohotad och utråkad, utrota motståndet, vilket inte direkt bjuder på samma dramatiska crescendo som andra genrer försöker lägga mot slutet av sina berättelser.

I Warlock:MotA angriper man det här problemet genom att placera ut portaler till andra världar (eg andra nivåer av världen) på kartan. Portalerna är ofta vaktade av hårda fiender och lyckas man ta sig in i en så väntar en värld med rejält uppskruvad svårighetsgrad på andra sidan. Det gäller dock att ha is i magen och inte rusa efter de andra världarnas rikedomar innan man är säker på att kunna hantera det man kan få med sig tillbaka.

Jag hade byggt upp en ansenlig armé av skelettkrigare som jag lyckades flytta igenom en portal under en och samma turn. Döm av min förvåning när den väntande horden bara slog hål genom min armé och sedan skickade lite mer än hälften av sina trupper in i portalen och började härja i min hemvärld. Kvar stod jag med valet att dra mig tillbaka med alla trupper och försöka stoppa invasionen eller dela upp armén och riskera att den utplånas på båda sidor. Min offensiv kom av sig i startgroparna och det fick inget lyckligt slut.

Ett friskt grepp på en genre-sjukdom med andra ord. Något som dock inte är friskt är det droglikande beroendet som den här bara-en-turn-till-typen av spel skapar. Varje runda händer något. En byggnad är klar i en stad eller en enhet går upp i level och jag behöver välja perk. Vad händer nästa turn? Klick…

Om du, som jag, alltid kännt att Civ behövt mer demoner och magi så kan jag rekommendera att kolla upp Warlock: Master of the Arcane lite närmre.  Det kanske inte revolutionerar genren helt men bjuder på tillräckligt mycket nytt och om jag bara kör en turn till så kanske…?

Det här inlägget bygger på en preview-build av Warlock: Master of the Arcane som tillhandahållits av Paradox Interactive. Spelet släpps till PC den 8e maj och ett demo finns tillgängligt på Steam.

20120427-080305.jpg
1
Trials Evolution

B, B, B, B, Select, Select, Select, Sadomasochism!

Trials HD, det började där. Min kärlek för knappen B.

Röd som kärlek. Röd som blod. Röd som färgen på mitt ansikte då jag i vredesmod skriker ut min frustration. Känslorna är desamma med Trials Evolution som när jag sakta men säkert tog mig igenom Super Meat Boy. Frustration bor granne med ångest, ilska men framför allt bor glädjen där också.

Redlynx skapade med Trials HD den perfektion som krävs för den här typen av spel. En perfektion de bygger vidare på i Trials Evolution. Här finns banor som stegvis lär dig det du behöver, banor som aldrig blir så svåra att det är deras fel om du misslyckas. Det är alltid ditt eget fel. Du kommer känna dig dålig. Men när du lyckas är den euforiska känslan starkare än i vilket valfritt spel som helst.

Orgasm.

Genuin spelglädje. Redlynx visar att glädjen bor plågsamt nära hat. Jag älskar att hata.

Som om de fantastiskt komponerade banorna spelet skeppats med inte vore nog så har Redlynx denna gången inkluderar en editor som tillåter skapandet av helt egna kreationer, vilka givetvis kan delas med hela världen. Banor i oändlighet. Frustration i oändlighet. Kärlek till B-knappen. Kärlek till rött. Kärlek.

För dig som älskar alla former av sadomasochistiska lekar.

Inte för dig som tycker att bakifrån är en spännande krydda för sexlivet.